Islandshästen

Islandshästen är en av världens äldsta hästraser. Den har hållits renrasig i sitt hemland i nästan tusen år eftersom Island tidigt förbjöd import av hästar. Inte ens idag får man föra in hästar till Island.

Islandshästen är en liten, stark och mångsidig ridhäst. Dess mankhöjd är i medeltal omkring 135 cm. Som minst kan islandshästen vara knappa 120 cm och som störst över 150 cm hög.

Islandshästen har en tjock, väderbeständig päls och täta, långa tagel. I rasen förekommer nästan alla kända hästfärger.

Gångarter

Islandshästen skiljer sig i sina gångarter från andra vanliga ridhästar. Andra europeiska hästar har bara tre gångarter: skritt, trav och galopp. Islandshästen har förutom dessa grundgångarter en eller två specialgångarter: tölt och flygande pass. En häst som behärskar skritt, tölt, trav och galopp kallas fyrgångare. Ifall hästen har alla fem gångarter är den en femgångare. Man undviker att avla hästar med endast de tre grundgångarterna – islandshästen skall ha minst fyra gångarter.

Tölten är en av islandshästens främsta egenskaper och hemligheten bakom dess stora popularitet. Tölt är en fyrtaktig gångart där hästens ben rör sig i samma ordningsföljd som i skritt. I tölt finns inget svävmoment och hästen har alltid minst ett ben i marken. Tölten är därför mycket behaglig för ryttaren och i mjuk tölt är det lätt att rida långa sträckor. Töltens tempo kan vara allt från litet snabbare än skritt till rask galopp. Långsam, samlad tölt kallas för arbetstölt och det snabbaste tempot för ökad tölt. Mellan dessa två ytterligheter finns mellantölt som är ungefär samma tempo som trav.

En god tölt är en av islandshästens viktigaste drag, vilket är något man strävar efter även i aveln. I gångarts- och dressyrklasser vid tävlingar för islandshästar finns (förutom i de grenar där man endast rider pass) alltid moment av tölt. I töltklasserna (T.1 och T.2) rids endast tölt, i fyr- och femgångsklasserna rids även de andra gångarterna.

Flygande pass är en snabb tvåtaktig gångart där båda benen på samma sida av hästen träffar marken samtidigt. Mellan stegen finns ett tydligt svävmoment då inget av benen rör i marken. Då man rider pass strävar man efter en god och ren takt samt största möjliga hastighet. Vid tävlingar rids islandshästar i passlopp som är antingen farttävlingar eller stilpassklasser där man också bedömer övergången till och från pass. Pass kräver mycket kunnighet och erfarenhet av både hästen och ryttaren.

Islandshästar används till gångarts-, hobby-, tävlings-, tur-, och långdistansritt samt som familje- och terapihästar. Islandshästar kan köras, ridas i hinderritt och användas till tex. dressyr - eller westernridning. På grund av sitt goda lynne köps islandshästen ofta till familje- eller turridningshäst. Islandshästarna föds upp i stora flockar där de tillsammans med andra föl lär sig goda fasoner. Hästar som vuxit upp i flock är oftast snälla och lätta att handskas med. Kännetecknande för islandshästen är att den är känslig, snäll, modig och lugn. Skillnader mellan individer är stora: tävlingshästarna är känsligare och mera krävande än hobbyhästarna som har mindre framåtanda och ofta också mindre rörelser. Islandshästen bör oberoende av användningsändamål vara samarbetsvillig, glad, framåtsträvande och lätt vid ridning.

Det har uppstått många myter beträffande skötseln av islandshästar. Rasen är lättskött men den har samma grundbehov som andra hästraser och dessutom vissa specialbehov som måste tas i beaktande i dess skötsel. Islandshästen behöver ett högklassigt basfoder och en noggrann utfodring. Precis som andra härdade ursprungsraser tål den inte stora mängder sädes- eller kraftfodermängder och fetmar lätt. Matas den med foder av dålig kvalitet blir den, precis som vilken annan hästras som helst, undernärd.

Islandshästar hålls ofta i lösdriftsstall och uteboxar därför att de behöver få vistas ute mycket. Det idealiska skulle vara att hästen skulle få vara fritt ute och själv skulle få välja när den vill komma i skydd. Islandshästen får inte lämnas våt ute på vintern utan den skall få torka i stallet eller med hjälp av täcken. På sommaren behöver islandshästen också skydd eftersom insekter och hetta plågar den.

Islandshästen skall aldrig hållas ensam. Andra hästraser kan ibland anpassa sig till att vara ensamma men för en islandshäst som vuxit upp i flock är ensamhet en plåga. Den bästa kamraten för en islandshäst är en annan islandshäst men även andra häst- eller ponnyraser duger bra som sällskap. Bäst trivs islandshästen om den får leva i flock.

Islandshästen är en mycket frisk hästras. Skötseln inverkar förstås även hos islandshästen direkt på hälsotillståndet. Islandshästens smärttröskel är hög så man måste noga följa med hästens hälsotillstånd eftersom den eventuellt ser sjuk ut först då den är kritiskt sjuk. Spatt och sommareksem förekommer ganska allmänt hos islandshästen. Sommareksemets symptom är att hästen gnuggar sig och beror på att den är allergisk mot svidknotts bett (svidknott tillhörande Culicoides-släkten). Spatt innebär en ledbandsförslitning i hästens bakben som leder till att hästen blir halt. Båda sjukdomarna går att sköta men ingendera går att bota helt och hållet.

Islandshästens tagel och päls (man, svans, mul- och öronhår och hovskägg) klipps inte ifall det inte är en förutsättning för hästens hälsa tex. på grund av sommareksem.

Islandshästen lever länge och kan ofta tackvare sin goda hälsa ridas ännu vid hög ålder. Eftersom den växer och utvecklas långsamt rids den in först vid 4-5 års ålder. Först vid 7-8 års ålder anses islandshästen vara vuxen och tex. vid utställningar kan 6-åriga hingstar på grund av sin unga ålder godkännas för avel med lägre poäng än 7-åringar och äldre. Islandshästens fruktbarhet är utmärkt.

I Finland finns det nästan tusen islandshästar. Hästarna importeras från Island eller övriga Europa samt uppföds i Finland. Islandshästridning kan man pröva på något av de ca tjugo islandshäststall som finns runtom i Finland. Stallen är ofta specialiserade antingen på turridning och vandringar eller på undervisning i gångartsritt. Finlands Islandshästförening fungerar som rasens avels- och sportförening i samarbete med Suomen Hippos och Finlands Ryttarförbund (Suomen Ratsastajainliitto). Vid finska islandshästtävlingar och i finsk avel efterföljs internationella regler. Takorganisationen FEIF organiserar internationella tävlingar och strävar efter att förenhetliga de olika ländernas tävlings-, undervisnings- och avelssystem. Finlands Islandshästförening är medlem av Finlands Ryttarförbund och FEIF.

Inom Finlands Islandshästförening fungerar flera specialutskott och regionala lokalklubbar. Mera information får du genom att klicka på länkarna i den vänstra ramen.